Okej, är ofta jag skriver detta nu, så förlåt. Jag har haft feber, världens förkylning och har det fortfarande, men febern försvann i lördags så det kan jag inte skylla på egentligen! Men jag har bestämt en sak... och det är att skriva när jag har lust, och för min skull.

Så, nu kommer jag skriva för min skull, för även om jag har blivit nästan frisk från förkylningen (idag är det rätt dåligt, så jag är hemma idag faktiskt) så mår jag s-k-i-t. Jag känner en sådan press nu innan sommarlovet, en sådan press att vara glad och leende vart jag än går... men vet ni vad? Det går inte alls bra - för ibland, som nu - får jag perioder som jag är..  konstig och mår jättedåligt.

Dessa perioder brukar försvinna rätt snabbt, en vecka eller så, men när det väl är här, är jag så jävla off, ledsen och arg hela tiden. Jag tror att grunden är allt som hänt mig när jag var mindre, för även om man går vidare och blir lite lycklig, så sätter vissa saker sina spår i människor. Mina sår har bara börjat läka, det är knappt en skorpa än. Och ibland, orkar jag bara inte vara sådär lycklig och sprallig som jag vill vara.